fredag 29 oktober 2010

Underbara lov!

Första dagen på lovet är avklarad! Vart duktig och pluggat teori, nu är det fan itne långt kvar!

Idag lördag ska jag åka till Stenungssund och träffa min underbara, vackra och alldelles otroliga vän Nathalie! Var alldelles för länge sen nu och jag älskar den tösen så sjukt mycket! <3



Min vackra Nathalie <3

måndag 25 oktober 2010

Sandra!




Ja hon är speciell men jag tycker om henne ändå för jag hade precis gjort likadant i hennes situation när det ligger kladdkaka på tallriken! <3

Sommaren 2010

Jag kommer ihåg dagen då Martin(Min underbara gamla chef) ringde mig en dag i skolan. Kommer till och med ihåg vad jag hade för lektion, vart jag satt och allting. Jag såg att det var Martin som ringde och blev helt glad inombords för min tanke var att han ville ha mig på cafeet i sommar med och jag skulle få jobba med 2 helt underbara personer. Det var vad han ville också! han frågade om jag ville jobba för de även denna sommar och svaret var självklart för min del!

Några veckor senare på en kvällslektion i skolan får jag telefonsamtal från Martin som jag hade missat och började undra vad han ville, Det var långt kvar tills vi skulle öppna och allt var ju bestämt. Så jag gick och ringde och fick veta att inte Martin och Johan ska driva cafeet.. Jag kände hur tårarna trängde sig framåt. De skulle hyra ut cafeet under sommaren och ville ha med mig i "försäljningen" eftersom stället fortfarande var deras och de ville ha någon som de visste vart de hade. Det var ju kul att de tyckte så bra om mig och litade på mig men det var fortfarande inte rätt.

Jag gick tyst tillbaka till lektionen, kände hur tårarna bara ville spruta men jag höll inne allt. Sa bara till några för jag var i chocktillstånd. När jag väl var hemma och ensam, gick det inte att hålla tillbaka tårarna längre. Jag grät och drömde mardrömmar och tänkte hela tiden, konstant ställde jag tusen frågor i mitt huvud: "Tänk om nya ägaren inte gillar mig, Tänk om ingenting blir som jag tänkt mig, jag kanske får jättedålig lön och inte jobba mycket alls". Dessa tankar fanns där hela tiden. Jag gick runt och visste inte ens vem den nya ägaren skulle bli, visste absolut ingenting tills en dag när jag gick inne på willys och skulle åka till Göteborg. Då ringde den nya ägaren och ville träffa mig. Han verkade jättetrevlig och tankarna började mer och mer att försvinna och nya tankar kom upp istället.

Ungefär en vecka efter det träffades jag och min nya chef. Allt var toppen vi satt på rådhuscafeet och pratade och det såg ut att bli en toppen sommar. jag fixade till och med så att 2 underbara vänner till mig fick träffa chefen och de fick jobb med! Jag skulle tillbringa en sommar med de 2 och flera till, sommaren skulle ju bli bra ändå tänkte jag!

inte långt efter det mötet så drog vi igång, det var kallt och de 2 sista dagarna i Mars gick jag och Sofia dit direkt efter skolan och städade, handlade och förberädde för öppningen som skulle ske någon dag senare om vädret tillät det. Och vi hade skitkul alla 3!

Det funkade skitbra första tiden men ganska med tiden som gick hittade jag fler och fler brister hos min nya chefen. Kvällarna/Nätterna i flera månader nästan spenderades i telefon med Sandra. Vi gnällde, klagade, kritiserade nästan allting med vårat sommarjobb som skulle bli toppen. Jag som redan hade jobbat där en sommar med 2 underbara chefer hade ju vissa förhoppningar och jag jämförde allting. Skillnaderna mellan Martin&Johan och den nya chefen och insåg mer och mer hur mycket jag saknade mina gamla chefer. Särskilt den dagen Johan kom till jobbet och hjälpte till med en grej, han kramade mig och jag blev helt varm inombords och det var nog droppen. Inget skulle bli som jag hade tänkt mig.

Telefonsamtalen till Sandra började mer och mer resultera i att jag grinade i telefonen. Stackars Sandra hörde bara mig böla och visade jag något tack till dig??? Nej det gjorde jag inte!! Sandra, utan dig hade jag inte överlevt denna sommaren. Denna sommaren är det du som har varit mina andetag! Vi har kommit varandra 1000000000000000000 mil närmare varandra än vi var innan och jag har funnit en vän som jag aldrig, aldrig någonsin vill förlora! Du betyder så ofantligt mycket för mig vännen och jag älskar dig <3 Vi tog oss igenom ett helvete tillsammans i flera måndader och jag vet inte med ord beskriva min tacksamhet till dig men jag hoppas du vet at jag uppskattar allt du har gjort för mig! Dina telefonräkningar var inte billiga... haha men det är klart när jag bölar i telefonen kan det lätt bli så. Jag lovar dig att betala tillbaka på något sätt men du vet att du alltid mitt förtroende och du kommer alltid finnas i mitt hjärta, hoppas det är en god bit på vägen att betala tillbaka! Kärlek kan inte köpas för pengar, inte sant?? <3


Jag tänkte att jag plågar mig igenom denna sommaren, tillsammans med underbar personal tar jag mig igenom det. Det var inget fel på någon i personalen, eller jo en men hon slutade ganska snabbt också =) Jag hade världens bästa arbetskompisar det ska ni veta! Men jag hade en chef som inte brydde sig, som sket i att ställa upp, Hör ni eller? han kunde inte ens komma och jobba på sin egen "restaurang" när det var kaos så vem fick ta den skiten och ringa halva jordklotet för att hitta någon som kunde ringa? Jo JAG!

Vi bestämde på våran första träff att jag skulle jobba mycket 5-6 dagar i veckan minst för jag skulle ha pengar och när jag äntligen fick schemat var jag schemalagd 3-4 dagar i veckan????? Då bröt helvetet ut totalt, närmare 40 minuters gräl på telefon med chefen, lägg till att jag bölade även där... han skulle åka och kolla en grej och under tiden cyklade jag ner till Sandra och förberedde mig på hur jag skulle säga upp mig och allt var klart när han ringde upp. Jag gick ut på balkongen och pratade med han och skulle säga upp mig. Men jag gjorde det inte. Det fanns bara en anledning till att jag inte gjorde det, och det var Sandra. Hon sa att hon inte ville att jag skulle göra det och hennes ledsna valpögon fick mig att ändra mig. Ska jag sluta och lämna Sandra kvar i skiten? Så fan heller! Jag fortsatte för Sandras skull.

Sommaren gick och smågrälen fanns där och jag var ständigt irriterad på min chef men jag stod ut tack vare mina arbetskompisar!

Som tur är jobbade jag nästan varje dag så sommaren gick fort. Tillslut var vi i augusti och det var dax för offshore 2010! Det skulle´bli succe. Det resulterade i att jag blev utbränd.. Nog om det jag mådde piss skit och helvete.

Sen efter det jobbade jag inte mycket mer, tack gode gud för det! Stället gav mig för fan ångest!

Skolan började, jag hade inget schema och chefen ringde mig inte ocu frågade om jag ville jobba förän det visade sig att ingen kunde men då sa jag också nej.


Jag är så glad att jag aldrig mer i hela mitt liv kommer behöva ha med denna hemska människan att göra. Jag kommer inte klara av att vara trevlig mot han, för han förstörde en hel sommar för mig, och mig med! Han kommer aldrig fatta vad han gjort, kanske ingen annan heller men jag fattar för jag vet hur jävla dåligt jag mådde. Sov i flera dagar och gjorde ingenting typ tills skolan äntligen började och jag aldrig mer behövde tänka/bry mig om den skiten. Då kunde jag äntligen så något positivt och må bra och vara kycklig igen framförallt!

Jag kände att det var på tiden att jag fick ur mig detta, nu ska jag torka tårarna som forsat under tiden jag skrev detta inlägg och lägga mig plugga!